Jag och min bror satt och kollade på tv, också va det reklam för Rango 

och John sa "den ska jag se!", men jag var inte fullt lika imponerad och lovade att jag inte skulle se den. Eftersom den enligt mig inte verkade bra.

Men likförbannat planerar jag att se den ikväll. 

Bara för att Johnny Depp gör rösten till Rango.

Så funkar jag.

Hade Albert Einstein gjort rösten till  minst en gubbe i varje western- film som någonsin gjorts kan ni ge er fan på att jag skulle älskat western- filmer som jag annars hatar.

Patetiskt -.*

Bye ☺

Norge! ♥

R.I.P alla som dog!

Förhoppningsvis får ni ett bättre liv.

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu till betydligt trevligare saker. Eller vad säger man?

Ha! Mig (a)

Nej men eftersom ni läser min blogg får ni stå ut med mig enorma ego.

Som börjar tyna bort.

Men anyway, har inte så mycket fantasikvar.

Fast.. jag har 1 grej att säga ändå; SKÅNE IMORN! ☺

Bye ♥

HA!

Guess who's happy!

Jojjo!

Kom nyligen på att om sisådär två dagar åker min familj (+ en till familj) till Skåne.

Och det är både Nej och JAA!

Nej för att det tar X antal timmar att åka dit. Och åker man med två bröder och en tjatig mamma är det en evighet.

JAA för att jag har längtat efter det hur länge som helst, älskar att vara där.

   <- "du ser alltid så söt ut", blev mammas kommentar när hon såg min klädsel. Tack mamma! :)

Tänker faktiskt försöka bli lite mindre surpuppa för ett tag. 

Okej. Har ganska nyligen kommit hem ifrån en superkul film-natt!

.. Med lollo!

Men helt ärligt var det freakin' awesome!

Startade med Karate kid, sen Love at first hiccup och sist men inte minst Scott Pilgrim vs. the world. 

Karate kid är förresten den gulligaste filmen jag sett på länge.

Love at first hiccup är så sjukt underbar! ♥

Och Scott Pilgrim- filmen förstod jag ingenting av.

Det kan bero på att vi startade den vid kvart i tre och jag var trött.

Anyways, see ya guys ☺

Haft en otroligt lugn dag idag.

I stort sett bara slappat. Såg på tv i säkert tre timmar! 

Snacka om omställning, jag brukar knappt orka se på tv i en timma!

Sjukt varmt i hela lägenheten förutom mitt rum.

Som jag inte orkar vara i. Typiskt!

Kommit på en sak förresten.

Jag är otroligt "inspirerad" av sorgliga saker.

Allt - utom the real life - som är sorgligt älskar jag.

Känns inte riktigt helt normalt kan jag ju tala om.

I DID IT!

Tjiho! Ja åkte den!

Va ju på Skara sommarland igår med John, Tobias och mamma. Och jag åkte Spinner!

Asså, många himlar säkert med ögonen och tänker typ "ahmen jag har åkt allting på gröna lund OCH liseberg"

Men jag är inte en sån person. 

När det kommer på att kaxa och argumentera.. tja, allt som har med prat att göra är jag ganska orädd av mig.

Men jisses, när det handlar om berg-och-dal-banor får ni allt leta noga för att hitta någon fegare.

Men den här gången måste jag nog ge äran till John. 

Han tjatade och tjatade, tja, gjorde allt för att få mig åka den där jäkla berg-och-dal-banan. 

And I did it!

Shit va stolt jag känner mig.

3 gånger till och med. 

Ah, det var en liten novell om hur stolt jag blev efter att jag (den lilla skit-fega tjejen) åkt en berg-och-dal-bana som är liiite läskigare än barnsakerna. HA!

Tack John, är allt jag säger.

Efter ganska mycket tänkande har jag kommit fram till att jag har svårt att erkänna vissa saker. En utav de sakerna är definitivt att erkänna när jag har fel. Speciellt i ord, eftersom jag avskyr när folk... har rätt, och inte jag. Men en till sån sak är att jag har otroligt svårt att erkänna att jag är sjukt avundsjuk på folk som faktiskt kan sjunga. För vad folk än säger så vet jag att jag verkligen inte kan det. Men shit va jag önskar att jag kunde det. För tänk; hur man än vrider och vänder på det så är det fortfarande mycket enklare att ta sig fram om man bara kan sjunga. Det kan vara jag som fått allt fel. Men... jag tror inte det.

Okej, som rubriken lyder, fråga mig inte varför. Men jag känner mig allmänt proffsig idag. Som sagt, vet inte varför.

Kanske för att jag överlevde en 5 timmars lång bilresa idag och en lika lång igår. Men mest idag i så fall. John har tjatat oavbrutet om allt mellan himmel och jord. Hur orkar han?

Jaja, tänkte faktiskt vara lite snäll mot honom idag. Han kom ju hem idag för första gången på två veckor, såg kattungarna och blev självklart störtkär (för jag menar, vem blir inte det?). Så nu är han väl lite smådeppig för att vi i oktober måste sälja i stort sett alla. Ett sorgligt slut på en lycklig historia. Aja. Ska börja sköta mig lite och göra allt jag blivit tillsagd att göra. Bye ☻