Vi har avlivat en katt. Inte idag, men jag har förstått det idag. Nu.

Det var en kattunge, jag gav den aldrig chansen. Jag dömde bara. Gillade den aldrig.

Mamma sa att min bror grät, men jag brydde mig aldrig då. Men nu gråter jag också.

För att den inte finns längre, för att jag inte kan somna av att titta på den.

Jag är inte den som gråter i första taget. Så dagen är ovanlig.

Har inga bilder. Så... see ya guys! ♥

Jag har lyssnat på den i snart.... två timmar! Wah, säger jag bara.