Nu ska jag försöka klargöra allt. Vet att personerna som undrar mest inte ens läser min blogg, men det kan vara otroligt  bra att skriva ner det här, få ut tankarna och göra det till konfrontationer. Och sen vet jag att en del andra frågar sig hur jag fungerar när det gäller det här.

Jag föddes, döptes och växte upp. En tjugondel - eller vad det nu är - av min barndom uppfostras jag av min pappa. Han tror inte på gud, men han respekterar folk som gör det. Han själv konfirmerade sig aldrig och anledningen till att jag döptes var av traditionsskäl mer än religionsskäl. Som många redan vet konfirmerar jag mig, men inte heller jag tror på gud. Och innan ni börjar klaga över vilken dålig förbild min pappa är och hur fel jag gör som konfirmerar mig vill jag be om tillåtelse att förklara klart. Jag kryssade i "ja"-rutan i formuläret om konfirmationen först bara för att alla andra konfirmerade sig. Men nu har jag helt andra meningar att säga om det; Jag forsätter inte konfirmera mig för att jag helt plötsligt tror på gud eller något sånt, men jag fortsätter för att det faktiskt är intressant. All lära om gud och kristendom som man får av att konfirmera sig är lärorikt. Jag måste få erkänna att jag innan konfiramtionen började inte kunde förstå varför folk trodde på biblens historier. Men nu förstår jag, jag ser allt från en annan synvinkel. Och nu har jag en helt annan respekt för alla som tror på någon gud. Jag själv tror - som ni vet från innan - på ödet. Även den sortens tro stärks enligt mig genom att jag förstår kristendomen. Nej, jag tror inte på gud, jesus eller Eva/Adam. Men jag ser så otroligt mycket innehåll i bibelns berättelser. Jag hör hur fok berättar om hur dem tror, och hör hur mycket av livet dem sett, utan att ens förstått. Innehållet är taget från verkligheten. Och det tror jag på. Jag tror på att Matteus och allt vad dem heter trodde starkt på Jesus. Men det får inte mig att ändra mig. Jag konfirmerar mig för att få lära mig allt prästerna har att lära och för att få gemenskapen konfirmationen ger. Jag konfirmerar mig för att än en gång vara i centrum av mitt universum. På mitt sätt. Så... det enda och sista jag har kvar att säga runt det här ämnet är, Stella... förtjänar jag en plats som konfirmand trots att jag inte tror på gud? (Stella = Min personliga expert när det kommer till sånt här)

Klaga bäst ni vill, jag har svar till allt, skulle jag tro!

Tack för att ni tog er tid att läsa allt. Uppmärksammas!

 

stella

11 juni 2011 19:42

sv: um, jag har strumpbyxor på mig xD
Förövrigt har jag skickat ett meddelande till dig om det här inlägget (eller, håller på att skriva ett)... :)

http://Stellia.blogg.se

Jojjo

11 juni 2011 19:43

Yeah! Haha..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jojjothewiki.blogg.se  <- därifrån lär jag blogga nu! ☺ ...

A brighter world that keeps your words away. Every time I close my eyes I realise that you hurt me. You said you didn't believe me and until now I didn't care. But you said that I was weak and I'm not Every time someone hit me I raise and g...

Just min normala musiksmak...

Kollade igenom gamla foton tagna med min mobil och garvade mycket!  <- who took my chocolate!?   Och sen måste jag bara visa en förändring som är så... jag vet inte!       Bye sålänge ☺ ...

Jag sov till tolv!  Ha, och sen såg jag på tv, läste, såg på tv och sen på film. Tittade på.. Allt en tjej vill ha och det är inte min typ av film kan jag meddela.  men ja.    ...