Okej, nej jag vet verkligen inte hur många gånger jag gjort ett inlägg med rubriken "Meningen med livet?". Men thats it. Jag undrar ju, och då måste jag ju svara! Även om personen jag frågar alltid är mig själv eftersom jag tror att bara jag ka avgöra vad meningen med just mitt liv är. När jag inte är irriterad (vilket alltid leder till att jag blir ledsen) hade jag sagt att meningen med mitt liv är framgång, lycka och typ... a happy ending! Men nu känns det inte som om jag någonsin kommer bli lycklig, det känns inte som om jag någonsin kommer bli framgångsrik eller som att jag ens kommer dö och kunna veta att mitt liv skulle bli ihågkommet. Det känns mer som om jag lever och alltid kommer leva ett meningslöst liv som ingen någonsin kommer att uppskatta ändå. I den här stunden orkar jag knappt göra smileys när jag skriver med vänner. Och smileys i mina mejl är liksom obligatoriska. Det är det som kännetecknar mig. Aldrig någonsin har jag varit riktigt lycklig i mer än högst ett dygn. Ändå går jag alltid på det, jag dras med och varje gång skulle jag kunna lova att jag aldrig någonsin mer kommer bli olycklig. Så helt ärligt, vafan ä meningen med mitt liv? När jag dör, vem skulle komma ihåg mig? Vem skulle verkligen sakna mig, förutom min familj och enstaka vänner. Jag orkar knappt skoja idag, knappt le och verkligen inte spela lycklig. Just nu vill jag bara lägga mig ner i någons grav och låta mig bli bortglömd och nedgrävd i evigheter. 

Okej, just nu har jag tusen saker att få ur mig. Om jag ändå orkade skriva. But I won't give up. 

Varför blir man aldrig personen man själv önskar? Det är alltid något fel som inte riktigt går att fixa. Det finns något med alla som är lätt för vem som helst att fixa till på sig själva... alla utom just den personen. Mitt fel är enkelt, för alla andra, att fixa till. Varför blev jag den enda som inte fick gåvan att fixa till det?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jojjothewiki.blogg.se  <- därifrån lär jag blogga nu! ☺ ...

A brighter world that keeps your words away. Every time I close my eyes I realise that you hurt me. You said you didn't believe me and until now I didn't care. But you said that I was weak and I'm not Every time someone hit me I raise and g...

Just min normala musiksmak...

Kollade igenom gamla foton tagna med min mobil och garvade mycket!  <- who took my chocolate!?   Och sen måste jag bara visa en förändring som är så... jag vet inte!       Bye sålänge ☺ ...

Jag sov till tolv!  Ha, och sen såg jag på tv, läste, såg på tv och sen på film. Tittade på.. Allt en tjej vill ha och det är inte min typ av film kan jag meddela.  men ja.    ...