Asså... hur efter får man BLI?!?! Haha!

Kollade in massa Eurovision - saker - låtar, ah också försökte jag hitta en jag gillade. Wah! Som sagt, hur efter? Jag sitter och diggar "Fairytales" fortfarande och är fast besluten om att den är bäst av alla hittills! Herregud -.*

Jaja, skit sak samma nu haha!

Asså jag blir lite sådär... pist off nu (haha) 

Ingen skola imorn heller, fan, då måste jag alltså va hemma och vänta på att något kul ska hända (jippie) så nu funderar jag på vasjutton man gör från typ 11 (då jag lär vakna eftersom jag ska se på HIMYM kl halv tolv.) till fem...

TIPS?!?! Kom gärna med två eller tre, aow, ett går också bra men... ah!! HAHA

See ya peops ♥

Precis just nu såhär oväntat sitter jag och funderar på alla ord jag själv kommit på. Rätt många, fast jag tänker nog inte ta upp dem idag. Anyway, ska se på Herr och Fru om typ åtta minuter om jag inte planerat fel.. 

anyway! 

Ses efter det, ev. i reklamen... fast jag tror inte det.. ÅH! Nu spelar Rix FM Boys don't cry... haha!

Lyckliga jag!

Men men, ska köra ut en envis åsna (/bror) ur TV-rummet, eftersom han är "rädd" för alla program jag gillar -.* 

Fjant.

See ya! ☻

Okej, suttit i säkert tio minuter och funderat på vafan jag ska börja med att skriva. Har egentligen otroligt mycket att säga, samtidigt har jag slut på ord. Hm, bra kombo! Eller.. nä.

Anyway, igår mådde jag allt annat än bra. Idag är det ungefär likadant.

Men det är troligtvis ingen som ens misstänker att jag mår dåligt. Både psykiskt och fysiskt idag, faktiskt. Men jag är bra på att bita ihop, i hela mitt liv har jag bitit ihop, lett och döljt smärtan. Det är fortfarande precis så. Jag är fortfarande tjejen som biter ihop och skrattar. Jag är fortfarande hon som ibland kan verka otroligt arrogant medan jag egentligen tar in och lägger märke till det mesta. Inte ens mina föräldrar märker när jag faktiskt mår dåligt. Det är liksom... bara jag. Det där med att leva i konstant mörker... jag skulle nog gilla det. Nu, i alla fall. Vanligtvis är jag öppen om nästan allt, men när det kommer till bekymmer och sånt som bryter ner mig, då stänger jag och låser. Jag vill vara ensam med mina bekymmer, lösa dem utan att tänka på hur många jag berättat om det för. Jag skapar varje gång det blir såhär ett personligt helvete, men gissa vad... det är avkopplande att komma dit. Så jag borde kanske kalla det för personlig himmel.

Det där med att jag inte vill berätta för någon i min familj eller någon av mina vänner för att jag inte vill att dem ska tänka på det och kanske må dåligt. Har faktiskt inte den blekaste aning om varför jag tänker så. Jag själv älskar (kanske otrolig dålig förklaring i just det här sammanhanget men..) när människor kommer till mig och berättar om problem. För jag känner mig behövd, sedd... levande, då. I och för sig, jag har enkelt att lyssna men inte riktigt störas av vad personen säger, det kanske bara är jag som har så... men det verkar otroligt. Men men, jag har inte en aning om varför. Det bara är så, helt enkelt. Behöde bara skriva av mig!

Anyway, ha det bra people ♥