Gush, känner mig verkligen smart idag. Haha!

Jag och mamma stack ju till skövde och skulle köpa skolavslutningsklänning, ah också gick vi in på något ställe. Också gick vi ner till nedervåningen och mamma såg en klänning och bara "GUD! Vad fin klänning!" och jag bara; "ao... men... det är typ... stora storlekar" lite sådär diskret (tyckte jag i alla fall)  och mamma som alltid ska vara lika noggrann skakade på huvudet och plockade fram en i min storlek (tji fick jag) och hånflinade. Jag suckade och skulle ju då prova den eftersom.... det är bra att göra det, tydligen.

Haha anyway, när mamma stod utanför så tjatade hon om att se (lite viktigt, jag hatar verkligen omklädningsrum...) ah, också bad jag henne hämta en storlek mindre, också öppnade jag den dära dörren för att ge henne den jag provat. Också stod det en kille där utanför. Shiit vad han stirrade. I alla fall, sen insåg jag att jag gått in i killarnas. Kul! Haha, till mitt försvar; mamma styrde.

Så.. jag känner att det verkligen inte är min dag idag, blev ingen klänning heller för den delen. Snacka om hopplöst  

Bye ♥ 

Asså, det är inte det att jag har ett dåligt förhållande med min familj. Det är inte det att jag har en dålig start på livet. Min barndom är inte dålig. Det är bara det att det är så förbannat svårt att hålla med och försöka le när allt inom mig skriker åt mig att göra något. Jag klarar inte bara av att sitta still och tyst och låtsas att det mamma säger är rätt. För det är det inte, 70% av allt hon säger är enligt mig fel. Och jag håller fast hårt vid rätt och fel. Det är otaliga gånger vi diskuterat om hur hon lever sitt liv och hur jag tycker hon borde leva det. Ja, jag vet att jag borde låta henne leva det precis som hon vill och tänka mer på hur jag själv är. Men saken är den att jag verkligen vill att hon ska bli mer... perfekt. För hon är för mig så långt ifrån perfekt man kan komma. Om någon frågar mig varför i hela friden jag gör det jag gör så kommer jag inte ha något svar. För jag är inte riktigt säker på att det finns något svar. Kanske att jag är tonåring, men för att vara helt ärlig... för mig är det nog bara en ursäkt. Jag tror mer att jag konstant skäller och klagar på henne för att jag bryr mig om hur hon är. Jag bryr mig om hur hon kommer må när hon tänker tillbaka. Visst, jag tänker i en helt annan tankebana än de flesta andra. Men just nu tror jag inte riktigt att det är en nackdel. Jag tror att jag hela tiden försöker motbevisa henne för att hon verkligen tror att hon är perfekt utan fel. Det är hon inte. Men eftersom hon inte tar sig tid att tänka själv på vilka brister hon innehar och hur hon kan lösa det. Jag antar att jag omedvetet tog på mig rollen som personen som skulle få henne att ta sig tid. Tid till att söka efter bristerna och sätten att bota dem. Blame me. Men jag tycker jag gör rätt. I min synvinkel gör jag verkligen rätt. Jag önskar bara att det kändes lite mer som att jag räddade henne. Just nu känns det mest som om jag knuffar henne mot självmord...

Helt seriöst, jag undrar faktiskt vad problemet med mig är!

Jag stör mig helt seriöst på alla som skriver "hehe". Gush, fattar inte riktigt varför.

I alla fall, enligt mig är hehe något man skriver när man är skyldig, typ:

"jag gjorde inget, hehe!," eller "Jag gillar dig, hehe!," eller "hehe, vilken skojare du är,"... haha! Jag låter ju helt sjuk. Världens enda människa som verkligen stör mig på folk som skriver hehe... suck!

Har dessutom kommit på att jag aldrig blir nöjd. Verkligen, jag blir det aldrig!

men men, tänker bjuda på en bild igen. (generösa jag "hehe")

   Bye ♠

Ehrm... ah okej, förut var jag trött och gud vet vad... HAHA! Nä det vet han inte, men men. Nu är jag i stället hyper och det känns som om jag aldrig kommer vilja äta något igen. Anyway, Kom NYSS på att det är skolavslutning den 16:e Juni och att jag och mamma (troligtvis) ska köpa någon klänning-sak tills dess... haha!

Erkänn, det låter helt strange när jag säger ordet klänning med "till mig" i samma mening. Eller så är det bara för mig och alla som verkligen känner mig, ytterst ovanligt att se mig i klänning, det säger jag bara.

Jäklar vilket tjat det blev på mig helt plötsligt. I alla fall, bestämt mig för att cykla iväg till närmaste by imorn, hur många tror att jag kommer iväg? *knäpptyst*

Och så... Isax kommer tydligen dö om han inte mejlar mig på en vecka. Kul, ska testa att ignorera honom ett tag. Mwoha! Kan bli riktigt skoj... 

Jajajajaja! Nu ska jag sluta babbla och spara inlägget (haha)

Okej... vet inte riktigt vad syftet med det här inlägget är, om det finns något. För jag är otroligt trött och bara tanken på mat gör mig illamående just nu. Åt sallad tidigare idag, det är faktiskt det enda jag ätit. Känner inte för att äta idag.

Vet inte ens varför...

Allt är väl rätt bra, det rullar på. Men det är väl egentligen det som är meningen, att livet ska rulla på. Vi är väl skapade till att klara oss i de flesta situationer andra och vi själva sätter oss i. Right? Just nu känner jag mig lite som en kackerlacka faktiskt, ämnad för alla omgivningar och prövningar.

Idag blir det väl mest att se på talang lite senare och sen tror jag att ja går och lägger mig. Utan att vänta hem mamma...

Ehrm... snacka om innehållslösa ord. Anyway, see ya peops! ♠

Asså... hur efter får man BLI?!?! Haha!

Kollade in massa Eurovision - saker - låtar, ah också försökte jag hitta en jag gillade. Wah! Som sagt, hur efter? Jag sitter och diggar "Fairytales" fortfarande och är fast besluten om att den är bäst av alla hittills! Herregud -.*

Jaja, skit sak samma nu haha!

Asså jag blir lite sådär... pist off nu (haha) 

Ingen skola imorn heller, fan, då måste jag alltså va hemma och vänta på att något kul ska hända (jippie) så nu funderar jag på vasjutton man gör från typ 11 (då jag lär vakna eftersom jag ska se på HIMYM kl halv tolv.) till fem...

TIPS?!?! Kom gärna med två eller tre, aow, ett går också bra men... ah!! HAHA

See ya peops ♥